Blomsterrummet.

Allt är detsamma, allt är förändrat.

”Vad ska jag göra? Sommaren kommer, vi har inga pengar. Kjell Åke jobbar hela sommaren på bussarna.
Jag kom på att jag ville teckna… lite större teckningar… minns inte riktigt hur jag kom på själva idén, men den ligger i tiden.
Jag mailade till Waldemarsudde, ”tänk att tillbringa sommaren där”, hörde mig för om de tyckte om min idé att sitta på en
stol och teckna inne i rummen, avbilda miljöerna och blanda dem med mina barndomsminnen.

När jag var omkring fem år, då familjen flyttat från Gärdets lilla lägenhet till ett stort fint
hus i Stocksund, Gula huset, besökte vi ofta Waldemarsudde. Mamma var alldeles salig och hänförd över allt det vackra
medan jag och mina tre bröder busade, knuffades och gömde oss bakom gardinerna.

Fascination över allt oförändrat och hur nutiden tränger sig på och är närvarande.

Jag har, nu när jag har tecknat under två somrar, åren 2009 och 2010, lockat fram många minnen och blandat det med de
intryck jag fick i stunden. Har skrivit in i teckningarna det jag hört omkring mig tillsammans med egna tankar. Ett minne
jag har som hör lite ihop med detta är min studietid som ung i Paris när vi hade teckningslektioner på Louvren varje onsdag.

Teckning är liksom fotografiet som konstnärligt uttryck lättillgängligt för mig.

Vakterna i salarna på Waldemarsudde och mötet med hundratals besökare som tilltalat mig och gett mig inspiration och
de långa pass jag har suttit med mitt ritblock, har gett mig ett helt fång med sammanlagt 22 teckningar.

Jag kan tänka mig att många känner igen sig. ”Genom andra lär man känna sig själv.”

Stockholm i oktober 2010
Ann Frössén

Varmaste tack till museichef Elsebeth Welander Berggren.

Ektorpet.

< <